Forskaren tvärvänder om pojkars skolmisslyckanden

Tre år efter den omtalade boken ”Pojkar i skolan” kommer forskaren Fredrik Zimmerman med en ny bok på samma ämne.
Den erbjuder en helt annan bild av vad pojkar behöver för att lyckas bättre med sina studier.

Med sin nya bok vill Fredrik Zimmerman, till vardags universitetslektor på institutionen för pedagogiskt arbete vid Högskolan i Borås, slå hål på vad han kallar för myten om pojkarnas antipluggkultur – en idé han tidigare varit delaktig i att sprida.

Antipluggkultur går i korthet ut på att det ger låg social status bland pojkar att vara duktig i skolan, och att pojkar därför i större utsträckning väljer att inte anstränga sig.

Fredrik Zimmermans nya bok slår redan i titeln fast att han inte längre tror på den förklaringen. ”Likvärdig skola – hur teorier om antipluggkultur leder fel och vad vi i stället kan göra för att fler pojkar ska lyckas i skolan” handlar om att byta perspektiv för att bättre kunna hjälpa pojkarna.

– Jag har kommit ut på fler skolor, träffat fler lärare och elever och mött ett annat perspektiv. Det nya perspektivet har hjälpt mig att hitta ny forskning som ifrågasätter den tidigare.

Hypotesen håller inte

Kontentan är att han inte tycker att hypotesen håller. Samtidigt är han öppen med att antipluggkulturtesen fortfarande har stöd hos merparten av hans forskarkollegor.

– Den stora grejen är att ingen väljer att misslyckas i skolan. Det finns alltid en orsak, säger han.

Enligt honom kan pojkars beteende till synes passa in i antipluggkulturhypotesen medan de verkliga orsakerna är något annat.

– En pojke som undviker en uppgift gör det för att han tror att han kommer att misslyckas och att han inte duger, inte på grund av ett socialt tryck. Däremot mår han bättre i stunden om de andra tror att misslyckandet beror på att han inte anstränger sig. Det värsta som skulle kunna hända är att han anstränger sig och misslyckas.

Uppgifter som är begripliga

Därför är lösningen inte att prata med pojkar om förhållningssätt eller maskulin kultur, utan helt enkelt att göra skoluppgifterna mer begripliga.

– Studier visar att pojkar deltar och anstränger sig så länge de behärskar uppgifterna. Det är först när det blir svårt som de börjar säga att ”det här är tråkigt”, ”den här uppgiften är töntig” och så vidare.

– I forskning där man jobbar med att göra uppgifterna mer begripliga har det effekt. Inte bara i att pojkarna klarar av ämnena bättre, utan också att man minskar ett regelbrytande beteende, säger Fredrik Zimmerman.

Rädsla för att misslyckas

Han klassar pojkars undvikande av skoluppgifter som en del av det forskningen kallar för ”självsaboterande handlingar”. En självsaboterande handling är när man struntar i någonting som känns jobbigt här och nu, med konsekvensen att situationen blir ännu svårare längre fram.

– Det handlar om en rädsla för att misslyckas. Den vill vi byta ut mot kompetens att klara av uppgifterna.

Handlar det alltid om kompetens, eller kan en i grunden kompetent elev ha en negativ självbild som skapar ett studieundvikande beteende?

– Generellt är det så att de som är kompetenta men brottas med en ångestproblematik snarare överpresterar. De studerar ännu mer, till skillnad från de som inte har kompetens som flyr uppgifterna.

”Hjälp pojkar på samma sätt”

Fredrik Zimmerman tycker att beslutsfattare borde ta inspiration från de lyckade insatser som gjorts för att höja flickors resultat.

– Till exempel var det tidigare så att flickor presterade sämre i matematik och naturkunskap. Då var förklaringen att skolan inte var anpassad för flickorna och man försökte hitta sätt hjälpa dem, vilket man också lyckades med. Nu är det pojkarna som ligger efter –hjälp dem på samma sätt. Ge dem pedagogiskt stöd istället för att skylla på dem.

Men har pojkar som grupp alltså svårare att förstå uppgifterna i skolan?

– När pojkar startar skolan är de på gruppnivå sämre på att läsa och skriva, och pojkar är – återigen på gruppnivå – sämre på metakognition, att lägga upp strategier på hur man ska studera.

Fler insatser i lågstadiet

Vad beror det på?

– Undersökningar visar att föräldrar gör fler aktiviteter med flickor som gynnar språket. Man har längre samtal, man läser mer. Sedan är pojkars hjärnor inte redo för att läsa och skriva före 6–7-årsåldern, hävdar Fredrik Zimmerman.

Därför menar han att stora satsningar på läs-och-skriv i förskolan inte nödvändigtvis rår på problemet med pojkarnas svårigheter. Däremot behövs fler insatser i lågstadiet.

– Lågstadiet behöver mer resurser. Det medför en kostnad, men tittar man på hur mycket unga personer kostar när de går ur skolan utan fullständiga betyg så är det pengar man kommer att tjäna igen och mer därtill.